Ordet ”raku” härstammar från det japanska tecknet för njutning, lycka, glädje och behag.
Begreppet härrör troligen från Korea men utvecklades under 1500-talets början i Japan. Där fanns redan då en lång keramisk tradition, precis som i Kina.
Traditionell raku har anknytning till de japanska teceremonierna där den tummade, glaserade teskålen är den vanligaste - enkel men med en säregen karaktär.
Raku är vanligtvis lågbränt (900-1000 grader), poröst lergods gjort av en chamotterik massa och ofta täckt av en lågsmältande glasyr.
Nu för tiden sker den första bränningen i en vanlig elektrisk ugn till samma temperatur som merparten annan keramik.
Efter glasering sker den andra bränningen i en ved- eller gaseldad ugn. Godset ställs in i den rödglödande ugnen under några minuter tills glasyren smält ut.
Det tas ut och läggs direkt i sågspån, halm el dyl för att svalna något i en reducerande (syrefattig) atmosfär.
Slutlig avkylning sker därefter direkt i vatten.